Det får faktiskt bli ännu ett inlägg om hur jävligt bra min brorsa är. Han får säga att jag tar i så jag skiter på mig men det gör jag inte. Människan i allmänhet är vi dåliga på att berömma folk för deras positiva sidor.

Min bror, min storebror. Jag förknippar han med skratt och lycka. Jag kan skratta åt allt han säger, det är så sjukt så sjukt. Kan skratta åt när han pratar om en shell mack i ed, eller om något så tabu som begravning liksom. Eller så säger han ordet "baj" och jag lägger av ett asgarv. Det är så konstigt, i vanliga fall är ju inte en mack något exotiskt, eller en begravning något man ska garva åt. Men när han säger det ser jag det som en komedishow nästan. Jag tror aldrig jag kommer tröttna av att vara med min bror. Dom säger att ett skratt förlänger livet.